Gårdssnickaren
Gårdssnickare Forsman.
I västra Sörmland vid sjön Öljarens strand ligger Julita gård. I dag ägs den av Nordiska museet som fick den 1944 genom en donation. Gården drivs som ett stort friluftsmuseum med inriktning på lantbruk. På Julita gård finns en liten snickarverkstad som kallas Forsmans verkstad den flyttades dit 1993 från ett torp i närheten. Verkstaden är uppdelad i två rum, ett verkstadsrum på ca 20m2 och ett lagerutrymme på ca 10m2. Inne i den lilla verkstaden finns en hyvelbänk, en trampsvarv och en liten trampsåg plus en massa handverktyg; hyvlar, bildhuggarjärn och tvingar. I ett hörn står en vedspis som värmde verkstaden. Spisen är specialbyggd för att även kunna värma plåtar som användes vid limning av faner. Verkstaden saknade el på sin ursprungsplats vid torpet Dalhem. I den här snickarverkstaden i ljuset av en fotogenlampa arbetade Gustav Henning Forsman i nära 50år. Från 1900 fram till sin död 1956. Detta är i sig inget konstigt , det märkvärdiga med den här verkstaden är att här inne byggdes stilmöbler med mästare som Haupt som förebild. Någon gång 1918-19 förlorade Henning synen på ett öga, detta hindrade honom dock inte från att fortsätta snickra i många år till. Ett trettiotal av alla de möblerna han byggde är i gesällprovsklass. Nästan alla möbler som Forsman snickrade finns kvar på Julita herrgård. Det är en unik samling praktmöbler tillverkade av en snickare under hans livstid.
Gustav Henning Forsman föddes 1870 han var son till en slöjdare och smed på Yxtaholms gård, som ligger mellan Flen och Malmköping. Vid 16 års ålder blev han snickarlärling. Efter en lärlingstid på ca fem år kom han till Julita gård som torpare. Sina dagsveken (ca 50 om året) gjorde han i form av möbler åt Artur Bäckström som var den siste private ägaren av Julita. När dagsverkena var avklarade fick han betalt i pengar. På 30-talet tjänade han 75öre i timmen. På det 2,5 tunnland stora torpet som han bodde på fanns två kor lite höns och en gris. För torpet fick han betala 75kr/året och för verkstaden 12kr/året. Henning och hans familj levde i stort sätt på det de producerade på torpet. Det lär ha funnits en muntlig uppgörelse att Henning inte fick bygga möbler åt någon annan än Arthur Bäckström inte ens åt sig själv! Ett kontrakt från 14 mars 1920 styrker dessa uppgifter. Det finns endast ett fåtal Forsmanmöbler utanför Julita gård och de som finns är ofta inte signerade eller signerade efter 1941 (då Arthur Bäckström dog).
Tröttnade då aldrig Henning Forsman på de ganska skrala anställnings villkoren. Eller funderade han inte på att starta ett eget snickeri? I en intervju från 1951 av Morgontidningen säger han;
–Visst tänkte jag ofta på att flytta och bli min egen, men det var inte lätt för en snickare på landet att få både bostad och egen bra verkstad också hade man ju alltid en stor familj att försörja.
Om man jämför Henning med de andra torparna på Julita så framstår det dock som han hade det bättre. Han fick hålla på med något han tyckte om och han fick rå över sig själv i sin verkstad.
Det sägs att Henning Forsman endast var inne i herrgården en gång.
Gustav Henning Forsmans snickartradition har levt vidare. I Gnesta ligger möbelfirman Åmells möbler AB. Det företaget startade 1946 och Hennings son Folke var verkmästare där fram till 1970. Hans stora hantverksskicklighet har varit direkt tongivande för Åmells tillverkning av bl.a gustavianska stillmöbler. Företaget har fortfarande en inriktning på gustavianska möbler och har idag 20 anställda.