Flugfiske med barn
Jag växte upp med föräldrar som inte flugfiskade. Fiskeintresset kom senare i livet. Men min far var naturintresserad och vi tillbringade mycket av vår barndom ute i naturen med allt från bärplockning till fjällvandring och kojbygge.
Naturintresset smittade av sig. Jag fortsatte med att själv tillbringa mycket av min lediga tid ute i naturen. Så när jag själv fick barn så blev det naturligt att de fick följa med på allt från fisketurer till alpvandringar.
Att fiska med barn är en given succé. Till att börja med så handlar det mest om abborrmete, och gäddfiske med spinnspö. Men eftersom jag flugfiskar så ville de naturligtvis också testa. Det såg ju så kul ut. Äldsta grabben, Vidar, fick ett eget flugspö när han konfirmerade sig. Tanken var att även yngsta, Emil, skulle få ett när han konfirmerade sig. Han orkade dock inte vänta så länge utan sommaren efter att Vidar fick sitt spö så fick även Emil ett. Att lära en tioåring att fiska med flugspö är inga som helst problem. Första sommaren som han fick låna mitt var vi i Härjedalen hela familjen. Jag visade hur han skulle hålla och vad han borde tänka på. Efter tio minuter så lyckades han göra ett riktigt snyggt kast. För er som aldrig har flugfiskat så kan jag säga att när man flugfiskar så använder man linans vikt för att få ut flugan. Flugan själv väger nämligen inget. Det är därför flugfiskare ofta står och gör flera luftkast innan de släpper i väg linan med flugan. Med andra ord så handlar det mycket om teknik för att överhuvudtaget få ut sin fluga på vattnet.
Efter ett par timmars övning hade Emil krokat sin första öring. Det slutade med att vi fick lyfta upp honom ur ån för att han aldrig ville sluta och dessutom började han bli blå där han stod i sina badbyxor och fiskade.
Vi har återvänt till Härjedalen några somrar i rad för att fiska under en sommarvecka. Detta är något som både killarna och jag ser framemot. Jag har även invigt bägge två i konsten att binda sina egna flugor. Så under det mörka vinterhalvåret så kan flugbindning bli ett bra alternativ till data- och tevespelen.
Det är härligt att se hur de njuter när vi är ute och fiskar, allt som hör till blir till ett äventyr. Vi tältar och lagar vår mat på stormkök. På kvällarna gör vi upp en eld som håller myggen borta och fiskar så länge vi kan se något.
Barnen har en härlig förmåga att hitta på roliga saker hela tiden. Nappar det dåligt och är varmt, ja då badar man istället. Eller så kan man fånga någon liten öring som man försöker hålla i en dam man byggt vid å kanten.
Men det finns ett litet problem med att ta med sina ivriga grabbar på flugfisket, de får oftast de största fiskarna.
Varför? Jo, när man kommer fram till en ny å eller åsträcka så är de så snabba med att börja fiska, medan jag oftast sätter upp tältet eller lagar maten, att när jag kommer ned till ån så har de fångat de största fiskarna eller skrämt dem. Eller så är de helt enkelt bättre fiskare än jag! Hemska tanke. Men jag jobbar på det. Försöker få dem att ta det lite lugnare, sätta sig ned och läsa av vattnet först. Försöka tänka sig in i var fisken kan stå och att spana efter vak. Och äventyret finns ju så nära, man behöver inte resa runt halva jorden för att få bra flugfiske. Sverige är ett underbart land att växa upp i. Med vår allemansrätt så är det lätt att fiska och att få enastående naturupplevelser. För er som ännu inte tagit med era barn ut på flugfisketur så vill jag bara ge några tips. Först och främst. Se till att de har egna spön! Ska de låna ditt så får du aldrig tillbaks det. För det andra ha med lite extra tafsar då det finns risk för en heldel trassel i början. Och fiskeupplevelsen blir dubbelt så bra när man ser ett litet barn som fångat sin första Harr. De växer massor och kommer aldrig att glömma det.
Vår sista fiskekväll i somras var underbar. Vädret var med oss och vi stod alla ute i ån och fiskade på de pigga öringarna. Solen hade gått ned och på stranden hade vi gjort en lite eld. Det var inte farligt mycket mygg eller knott. Stämningen och vädret hade nått kulmen på vår fiskevecka. Som avslutning kunde det inte bli bättre.
Att vi inte lyckades kroka någon större fisk denna ”bela note” gjorde inget.
Avslutningsvis vill jag återigen bara säga att bättre fiskekompisar en dina egna barn är svårt att hitta